Diagnostik

9780415801553.jpg

 

Diagnostik är oumbärligt och ett stort område. Den behövs för att försöka förstå en individs begränsningar och potentialer så mycket som möjligt i t ex relationer, tänkande, kännande, beteendeyttringar, inre och mellanmänskliga konflikter, tillgång till adekvat skam och skuld, "attacks on linking", dvs omedvetna angrepp mot försök till närhet och ömsesidighet samt ofta omedveten attack/flykt från hotfull/smärtsam kunskap etc. Även i seriös psykoterapiforskning börjar man alltid med att (preliminärt) diagnosticera patienter för att sedan oftast erbjuda olika behandlingar som senare jämförs. På så vis etableras register för empiriska data, dvs man får gedigna erfarenheter av hur människor med olika problem blir hjälpta av olika former av psykoterapier. Så småningom etableras också evidensbaserade metoder.

En av alla fenomen man brukar urskilja vid diagnostik är huruvida en psykisk problematik är "jag-dyston" respektive "jag-synton". Det förstnämnda betyder att patienten upplever sig bli belastad med någonting, t ex ångest eller depression, som denne inte normalt känner igen sig i, ett psykiskt problem som yrkesutövare och patient tillsammans kan titta på och "vilja få bort". Det sistnämnda är helt annorlunda, det betyder att problemet är diffust, inbakat i personligheten, något som stör personligheten. Det kan förekomma från milda varianter på ett kontinum till mycket allvarliga varianter och brukar i genomsnitt beröra ungefär 10 % av populationer. Dessa personlighetsläggningar är t ex narcissism, histrionisk och borderline personlighet, psykopati, dependens, passiv-aggressiv och fobisk personlighet, masochism, sadism, tvångsmässig, ångestladdad samt dissociativ personlighet mfl. Patienten vet inte exakt varför livet blivit så tungt, även om tankar kring det finns. Här blir behandlingsarbetet  mer fokuserat på att yrkesutövaren föreslår via tolkningar, rekonstruktioner, milda konfrontationer, klarifikationer m.m hur patienten eventuellt fungerar och på så sätt blir det mycket känsligare för denne att ta till sig kunskapen, just för att det finns i dennes personlighet, inte utanför. Påfrestningar kring tillit, känslan av att bli förstådd, respekten, den tankemässiga och känslomässiga närvaron i samarbetsrelationen mellan patient och yrkesutövare mobiliseras. Det kan också som mest komplicerat vara både psykiska problem format tidigt i personligheten och dessutom utvecklas depression, ångest, alkoholproblem, sömnsvårigheter etcetera.

Diagnostiken kan göras på flera olika sätt som i korthet presenteras här nedan:

  Jag har utbildat mig inom följande metoder:

Halvstrukturerade djuppsykologiska intervjuer

Utforskning av medvetna och omedvetna problemområden (cirka 10–20), som intervjuaren är fri att välja i vilken ordning de utforskas tillsammans med patienten. Yrkesutövaren är utbildad att via olika tekniker "locka fram" eller provocera fram" information om tankesätt, emotioner samt beteenden. Fördel kan vara att samspelet oftast flyter riktigt bra i och med fria val av ordningen på problemområden så inkänning av patientens öppenhet, mod, motstånd etcetera hela tiden ligger i fokus.

DIB (Diagnostic Interview for Borderline) by Gunderson

DIN (Diagnostic Interview for Narcissism) by Gunderson

KAPP (Karolinska Psychodynamic Profile) by Weinryb, Rössel & Åsberg

PDM (Psychodynamic Diagnostic Manual) by Alliances of Psychoanalytic Organizations

PTI (Private Theory Interview) by Werbart & Levander

 

Helstrukturerade avtäckande intervjuer

Här följer man i intervjun exakt en ordning av förutbestämda problemområden för att t ex fylla kriterier på en diagnos, vilket är idealiskt för standardiserad forskning, men kan upplevas lite styltigt och ibland påtvingat patienten. Denna intervjumetod använder jag endast i forskning.
 
DSM (Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders) by American Psychiatric Association (APA)
 
SCID (Structural Clinical Interview for DSM) by APA
 
STIPO (Structural Interview for Personality Organization) by Kernberg
 
 

Projektiva metoder

Intention att via snabba exponerade psykiskt hotfulla bilder i ett takistoskop, där patienten får berätta och uttrycka tankar och känslor relaterat till dessa, avslöja omedvetna aspekter av personligheten. Dessa kan vara försvarsmekanismer vilka har i syfte att avvärja psykisk smärta och hot mot jaget; såsom sexuella anspelningar, instabila relationer, auktoritetsrädsla, läggning till att vilja förödmjuka sig, separationskänslighet, kontrollbehov etcetera.
 
DMT (Defence Mechanism Test) by Kragh
 
DMTm (Defense Mechanism Technique modified) by Andersson
 
SAT (Spiral Aftereffect Technique) by Andersson